What doesn't kill you.....
Jag överlevde min behandling tillslut. Men det var tufft. För maskinerna hon använda för att massera och skicka impulser till mina muskler kändes som två asfaltsborrar. Hon förde dom längs med hela ryggraden och sedan fokuserade hon på nacken och huvudet. Kändes verkligen som att hon skulle ta sig igenom skallbenet och ta ut min hjärna. Hon sa innan "säg till om det gör ont eller känns obehagligt" Jag hade tänkt skrika till mest hela tiden men insåg att vi skulle då aldrig bli färdiga. Så istället låg jag där och försökte härda ut. Hon va tvungen att fråga några gånger om jag kunde andas. Det var väldigt svårt för maskinerna vibrerade så mycket att tungan domnade tillslut och jag fick inte ha stängd mun för då hackade mina tänder så mycket.
Men trots en envis atlaskota så blev vi efter lite mer än en timme ÄNTLIGEN färdiga.
Var tur att min snälla syster kunde skjutsa mig också. För jag var lite vimmelkantig efteråt och väldigt trött.
Somnade i bilen och somnade nästan direkt när jag kom hem.
Just nu har jag otroligt ont och "tappar" min ben när jag går och "tappar" min händer ibland, men förhoppningsvis ska det bli bättre snart. Bara att bita ihop och lida igenom det.