Juli 25, 2011 - Peace & Love
Jo jag vet det är dags att uppdatera nu. Det har hänt en hel del sen sist. Jag har haft en femdagars semester i Sverige. Åkte till Borlänge å hälsade på min siz Emelie å några av hennes klasskompisar. Vi gick på den otroligt ”lilla” festivalen Peace & Love. Vi fick se några riktigt sjukt bra band.
Min resa började riktigt bra. Jobbade till 2.30 på restaurangen cyklade hem duschade och drog vidare till tåget. Var inte så trött som jag trodde jag skulle va när jag strax efter klockan 5 satte mig på tåget mot flygplatsen i Frankfurt. När jag kom fram dit hade jag tur med nästan allt. Kön till säkerhetskontrollen som vanligtvis är full med folk gick på mindre än fem minuter så jag hade en bra känsla när jag satte mig på mitt första plan mot Köpenhamn. Lyckades där också få den första timmen sömn på ungefär 22 timmar. Framme på Arlanda möttes jag av en väldigt trevlig doft. Kanelbulle. Men när jag skulle köpa en så märkte jag att jag hade glömt hur man skulle säga. Ich möchte gern...näe det var tyska. Jag fick vänta till en annan kvinna köpt en macka innan jag kunde komma på hur man sa. Jag visste inte dåe att det skulle bli en stor del ur min middag.
Tåget från Arlanda var försenat med en timme. Det var tydligen ett tågverksfordon som hade spårat ur utanför vagngaraget utanför Solna så all trafik som skulle genom centralen skulle bli försenade. Men vi kom iväg iaf. Men när vi kommit till Uppsala så blev vi stannade igen. Ett annat tg hade havererat utanför Sala och blockerade vår väg. Ledningen hade funderat på att skicka oss vidare med bussarna men beslutade först att inte göra det. Men ungefär en halvtimme senare så får vi höra att vi måste utrymma tåget för att det måste bort från spåret å vi ska åka buss. Så vi spinger bort dit bussarna ska komma men ingenting händer. Ungefär 1½timme senare får vi veta att vi ska tillbaka till tåget för att nu få åka vidare. När vi väl kommer fram till Borlänge 4½timme försenade är alla trötta, hungriga å arga. Jag slänger mig in i en taxi å åker mot festivalen. Efter lite problem med att hitta festivalen å det faktum att taxichafförens kortmaskin inte fungerade å att han inte ville ha euro så kom jag tillslut fram till festivalen. Där väntade Emelies kompisar Lisen å Farry på mig. Det var bara bort med väskan på med festivalbandet runt handleden åsså in på området. Just när vi hittat Kings of Leons scen kommer Caleb ut å lägger första riffet på låten Radioactive. I det ögonblicket kände jag bara hur all ilska jag kände rann av mig.
Kings Of Leon
Eftersom jag kom så sent(satans SJ!) så fick vi inte så bra platser, men som tur va hade de ju stora fina storbildsskärmar. Sen träffade vi en kille som hjälpte oss att få en ännu bättre plats så jag såg t.om. Caleb live. De var helt otroliga. De spelade såklart alla stora låtar som t.ex. Use somebody. Emelie å Elin berättade att när de skulle spela sista låten, å Caleb säger att det är en inte så omtyckt låt men att de i bandet tyckte om den så visste de inte vilket låt det var. Alla runt omkring mig däremot nästan skrek Sex on fire:D Å såklart var det den. De kunde ju inte komma till Sverige utan att spela den! Hela taget var det en bra avslutning på kvällen. Men den bästa delen var när jag fick träffa min syster igen.<3
30 Seconds To Mars
Min favorit på hela festivalen! Jared var en underbar underhållare å kunde verkligen få med sig publiken. Han sa åt oss att sätta oss på varandras ryggar. Helt plötsligt när jag kollade bakåt ser jag bara en vägg med folk som sitter på ryggar. Sen tog han typ upp 30pers från publiken å av två stycken försökte han lära sig svenska. Han lärde sig ”älskar dig” och ”galna jävlar”.
Under den timmen de spelade glömde jag bort allt annat. Det var riktigt härligt. För första gången på jag vet inte hur länge nu, börjar väl närma sig över ett halvår så kände jag ingen smärta utan bara glädje att jag fick se Jared. Jag märkte inte ens att det började regna. När de gått av scenen så kommer Jared ut igen å säger åt oss att kolla på regnbågen. ”Va har det regnat? Jäklar jag är ju lite blöt. Ooops” Denna spelning är nånting jag kommer komma ihåg för resten av mitt liv!
the Ark
Va riktigt coolt att ha kunnat se the Ark innan de lägger av. Ola Salo är underbar på att underhålla å prata med publiken. Han hade också under spelningen fyra klädbyten.
:D De spelade alla gamla godingar å jag tror att precis alla sjöng med.Innan de sjöng sista låten så passade Ola på att tacka för allt stöd de fått genom åren å sa att när vi än skulle kalla på deras låtar så skulle de komma till oss. Sen avslutar de med att spela Calleth You, Cometh I. Och jag skämtar inte om jag säger att verkligen ALLA sjöng med. När låten sen var slut kunde man skymta en tår i Olas ögon.the Sounds
Tyckte att spelningen var bra även fast jag inte känner till så många av deras låtar. Det som jag störde mig jättemycket på var att sångerskan, Maja, hela tiden tände cigaretter för att se cool ut. Hon tände en å lät den ”brinna ut” och tände nån minut senare en ny. Sammanlagt tror jag hon rökte 5% av de cigaretter hon tände. Om hon verkligen va så röksugen under den timmen kunde hon väl ha tagit ett nikotinplåster.
the Sonnets
Ett nytt band för mig. Jag blev glatt överraskad. Många bra låtar å en trevlig röst. Kommer defenitivt lyssna på deras låtar igen.
Carl Norén
En trevligt stämma på den pojken. Emelie förstår vad jag menar om jag säger ”en röst som man bara vill gosa in sig i.” Jag hade ärligt talat ingen anning om att det var sångaren från Sugarplum Fairy. Tycker om det bandet också så det är tråkigt att de slutat. Men att dåe sångaren går solo är ju iaf en tröst. Han spela speciellt en låt som var riktigt bra, Spirited away.
the Strokes
Ett lite nytt band för mig. Var också en bra spelning. Jag får ibland en Tomten-känsla när jag hör deras musik. Det betyder att jag känner att jag bara måste dansa. Speciellt när de spelade Is this is, Last nite å New York City cop.
Mando Diao
En trevlig spelning. Känner inte till så många låtar men de spelade iaf alla jag kände till.
När de spela Gloria fick jag t.om. rysningar. Måste säga att jag verkligen gillar Norén bröderna.
Bob Dylan
Festivalens besvikelse. Medans alla andra artister hade minst fem olika kameror som visade närbilder från olika vinklar, så hade Bob Dylan en som visade honom även på storbildsskärmarna i miniatyr. Linda uundrade t.om. om det verkligen va Bob Dylan eller om det var Elin med mansröst.
Men cred iaf till Bob att han fortfarande håller på. Det är rikitgt kul att kunna säga att jag har sett honom live!
Foreigner
En underbar avslutning av festivalen.
Efter Bob Dylan var jag lite rädd att Foreigner skulle vara likadana. Stå typ bara rakt upp å ner sjunga. Men så var lyckligtvis inte fallet. De kom ut å rockade som aldrig förr.
De körde alla godingar. Hot blooded, Dirty white boys, I wanna know what love is och Jukebox hero mfl. Var en av de bästa spelningar på hela festivalen å helt klart den bästa avslutningen.Publiken var också under denna spelning den mest blandade under hela festivalen. Allt från nästan nyfödda till senildementa människor var där. Å alla sjöng med. Det var underbart att se.
Lite grillning hann vi med. Såklart var det lite musik med där också. Men för den skönsången stod Linda, Lisen, Elin "Rikard Wolf" å jag. Å om man är för glad i flaskan kan det sluta illa, Emelie! ;P
Min underbara syster. the Arks underbara spelning. Med en av Olas alla outfits.
Å va glad jag blir när jag ser dessa bilder å tänker tillbaka på den spelningen. Det ryser i hela kroppen.
Även fast det kanske inte syns så bra så är det har Kings of Leon. Närmare bestämt Emelies babydaddy, Caleb.
Mycket kärlek från, till och tydligen också i Mando Diao. Vad dom känner när de kramas det är osäkert. Eller hur var det nu Emelie? ;P
Underbara avslutningar på kvällarna. Foreigner som rockar så hårt fast de är så gamla. Å glada blev vi när vi också fick köpa, för första gången, riktigt varma munkar. Bättre avslutningar å bättre semester kan man inte få!