Nov. 23 - As Long As We Both Shall Live

Det har varit minst sagt en konstig dag. Jag vaknade tidigt (kl.7) å va pigg för ovanlighetens skull. Trots att jag inte somnade förrän kl.3. Det som drog mig upp denna morgon var vetskapen om att ikväll skulle jag bli återförenad med min värld, TWILIGHT. Rättare sagt idag var det äntligen dags att se Breaking Dawn på bio. Den har ju redan varit ute ett tag i resten av världen men i tyskland är de så dumma att de släpper den senare å först bara på tyska. Men köpte biljetten tidigt å bad om extra ledigt av Thomas, som motvilligt men vänligt gav mig det.
Hela dagen sprang jag sen omkring. Först till läkaren för att ge lite blod å för att fixa lite tider till rehabträningen. Jag tror jag börjar så smått lära mig att hantera sprutor. Det blir mindre å mindre jobbigt iaf. Kan ju också bero på att hon som tagit proverna är så pass duktig.
Sen sprang jag runt å köpte lite julklappar. Synd bara att vissa saker är för dyra å tunga för att kunna köpas å släpas hem.
Idag hade jag också bokat tid för en ansiktsbehandlig. Det var riktigt avslappnande och jag hade nog somnat om hon inte hade pratat med mig lite då å då.
Nyskrubbad i ansiktet så bar det av hem igen för att ladda upp inför bion med New Moon och Eclipse. Twilight såg jag redan natten innan, anledningen till att jag va uppe så länge. å firade denna dag med att äta Bullens. Som vissa vet så betyder det fest hos Johanna.
De filmerna gjorde bara att jag blev mer hypead på att se nästa film.
Jag har sprungit runt hela dan på den känslan av förväntan, spänning och ren å skär glädje att jag nog inte riktigt förstod hur trött jag var. Men det märktes på bion.
Jag grät nästan under bröllopet. Oki jag ska va ärlig nästan under hela filmen. Jag grät för att det va fint, för att det va sorligt, men också bara för det faktum att Edward är en sån underbar människa, å även om jag så söker i all evighet så kommer jag nog aldrig hitta nån som han. Jag kommer nog på sin höjd hitta en Mike eller en Eric men ska jag va riktigt ärlig så är det inte direkt nånting jag är intresserad av.
Efter filmen var jag så uppskruvad av alla känslor att jag inte visste vars jag skulle ta vägen. Jag ville hoppa upp å ner å skrika eller springa en mara. Men mest av allt vill jag se filmen igen. Jag vill bli uppslukat av Edwards värld å glömma bort allt annat. Jag vill fly dit å kanske på något sätt få honom att följa med mig tillbaka hit.
Drömma går ju, eller hur?
Allmänt | |
Upp